Jesusbönen är en kort men kraftfull bön rotad i den östliga kristna traditionen, särskilt inom monastiska gemenskaper. Dess ursprung tros kunna spåras tillbaka till den tidiga kristna kyrkan, där den främjades av öknenfäderna på 300-talet som ett sätt att odla inre frid och ständig påminnelse om Gud. Bönens enkelhet och direkthet gör den till ett verktyg för kontemplativ bön, ofta upprepad som en del av Jesusbönens praktik för att åkalla Guds barmhärtighet och stärka relationen med Kristus.

Den används allmänt inom östlig ortodoxi, östlig katolicism och vissa anglikanska traditioner, särskilt i samband med andlig disciplin och asketiska praktiker. Bönen är också en integrerad del av “Hjärtats bön” eller “Hesyckasm,” som fokuserar på tyst, kontinuerlig bön och att uppnå andlig förening med Gud. Bönen reciteras ofta med hjälp av ett bönerrep (komboskini), där varje knut representerar en upprepning av bönen och hjälper till med fokuserad och meditativ bön.